Är nu hemkommen från ett sjukt jobbigt men givande  träningsläger i Nittorp.Träna, äta och sova var det ända som stod på schemat under tors- lör och passen pendlade från att vara den sista platsen på jorden jag ville vara på till att det var hur kul som helst.

Helgens +

•·          vansinnesfärden dit. Vi lyckades köra helt fel och hamnade på små mördarstigar mitt i skogen i total mörker. Jag var livrädd men kul var det!

•·          Hannas och min skrattatack under avkopplingen. Vi var nog en aning trötta men den rösten på bandspelaren gick bara inte att ta seriöst! Tårarna bara sprutade!

•·          Allt slit lönade sig och programmen ser nu rätt hyffsade ut

Helgens -

•·          Resan hem. Hastighetsmätaren slutade att fungera och en konstig knapp lyste på instrumentbrädan. Sara styrde dock upp läget genom att ringa och fråga halva sin telefonbok om vad vi skulle göra och tillslut kom vi hem.

•·          Stina fick för sig att glida rätt in i sargen med huvudet före. Som tur var klarade hon sig med en bula o lite nackont ; )

•·           Coach och jag är inte precis bästa vänner för tillfället.

Har en väldig hemlängtan just nu, eller bortlängtan kanske det snarare är. Veckorna blir väldigt enformiga när man jobbar och tränar varje dag och det är nu många andra börjar resa iväg och hitta på skojiga  saker. Och här sitter man. Det som håller mig uppe är minnet från förra årets VM. Då vi stod på isen efter att vi åkt ett lyckat kortprogram och tog emot puplikens jubel. Sjukt skön känsla! Och det är något de flesta andra tyvärr aldrig får vara med om. Nåja det är bara att hålla ut tills tävlingarna sätter igång och det förhoppningsvis blir kul igen!
Snart får jag åka hem några dagar också. Ser verkligen fram emot julen i år för det ska bli sååå skönt att vila kroppen några dagar och träffa alla vänner och släkt. 27 dagar kvar !!!

Vi hann ändå med lite fest i helgen också! Trots att kroppen kändes som ett ända jätteblåmärke när vi kom hem på lördagkvällen och ögonlocken hängde halvvägs ner tll knäna lyckades jag och Hanna ändå ta oss till en födelsedagsfest och hålla oss uppe ända in på småtimmarna. Jisses va lättpåverkad man har blivit på senare dagar! Det gäller att passa på att festa när man kan och vem är då bättre att ta med sig än Hanna? HAHA Hanna säger då aldrig nej till fest ;)