Igår morse vaknade jag upp trött som aldrig förr med bly i benen och noll motivation till att arbeta. Men efter att jag snoozat alldeles för länge så kom jag tillslut upp och iväg till jobbet. Det var riktigt skönt att känna mjölksyran i benen puttra fram redan 15 minuter in på rundan men det var ju bara att bita ihop. När jag är som tröttast och bostavligen kryper upp för trappororna så ser jag hur en tjock gubbe( och då menar jag TJOCK)  står på sin balkong iförd endast  kalsonger och tittar ner på mig där jag kämpar mig fram mellan portarna. Jag tänker inte mycket mer på det men när jag är framme vid hans dörr och trycker ner hans post så slänger han upp dörren och sträcker fram en twix. Gubben står där och ser höggravid ut i sina små kallingar och med ett flin på läpparna och ger mig en chokladkaka. "En tidig julklapp.." mumlar han. Eftersom jag var så stressad och vid ett stort behov av energi så ler jag och säger tack så väldigt mycket och så springer jag iväg. Det är inte för ens efteråt jag inser att han inte hade några kläder på sig och att det antagligen var honom jag fick en chokladkaka av någon månad tidigare. Dock hade han kläder på sig sist. Men frågan är nu om jag ska vara rädd för den här gubben eller tyckte han bara synd om mig? Hur gör jag i påsk när när han står där spritt språngande naken med ett påskägg i handen? Hur som helst kom jag igenom rundan tack vare sockerkicken. Tack gubbe.

nu ska jag söka nytt jobb.